Anrikning av uran ger utarmat uran som restprodukt
Naturligt uran innehåller 0,7 procent av den klyvbara isotopen uran-235, resten är uran-238. Uranet som används i kärnkraftverk anrikas så att andelen uran-235 ökar till 3-4 procent, och vid tillverkning av kärnvapen anrikas så att andelen uran-235 överstiger 90 procent. Vid anrikningsprocessen blir restprodukten utarmat uran med en andel uran-235 på omkring 0,2 procent, resten, omkring 99,8 procent, är uran-238. Det utarmade uranet är oanvändbart som bränsle i lättvattenreaktorer, men på grund av sin tyngd (höga densitet) har den kommit till användning som ballast i flygplan och även i pansarbrytande projektiler.
Påståenden om hälsoeffekter saknar grund
Genom att pansarbrytande projektiler med utarmat uran har använts vid de båda Gulfkrigen och konflikten på Balkan har media rapporterat om påstådda ökningar av leukemier bland de internationella insatsstyrkorna. Det har också förekommit rapportering om hälsoeffekter, bland annat medfödda missbildningar, hos civilbefolkningen i Irak.
Men några strålskador har hittills aldrig observerats, vilket förklaras av uranets svaga radioaktivitet (lägre än för naturligt uran), strålningens korta räckvidd, och uranets obenägenhet att tas upp i kroppen. I en rapport från Världshälsoorganisationen WHO år 2013 konstateras att ingen förhöjd incidens av medfödda missbildningar har kunnat konstateras.
Analysgruppen gav år 2001 ut en rapport om utarmat uran: