Uran och dess egenskaper
Grundämnet uran, med den kemiska beteckningen U, är det tyngsta av de naturligt förekommande grundämnena – en tungmetall tillhörande aktiniderna – och dessutom radioaktiv (alfastrålande). Uran förekommer, dock i mycket låga halter, i jordskorpan och i haven. Men genom processer i jordens utveckling har ansamlingar med högre uranmineral bildats på sina håll i världen och det är dessa som är brytvärda. Det är inte ovanligt att uran påträffas tillsammans med andra metaller som guld, silver och koppar. Den viktigaste uranmineralen är oxiden uraninit som innehåller urankristaller (pechblände).
Uranet bildades i olika radioaktiva former (isotoper) av vilka två har överlevt till i dag; uran-238 och uran-235. Det är uran-235 som efter anrikning kan klyvas genom bestrålning med långsamma neutroner och möjliggöra kedjereaktion i en kärnreaktor. Urandioxid, UO2, är det vanligaste kärnbränslet.
Faktamaterial
Information om uranbrytning och miljöförhållanden hos leverantörer till de svenska kraftföretagen redovisas under rubriken Kärnbränsle/Miljö.
Analysgruppen har skrivit ett antal informationsblad om uran och kärnbränslekedjan:
Naturligt uran förekommande i naturen samt i mat och dryck är ur strålskyddsynpunkt ingen stor riskfaktor men det finns andra hälsoaspekter att beakta. Se Livsmedelsverkets information för information om uran i dricksvatten.