Här finns information om ämen relaterat till joniserande strålning som tidigare tagits upp i media men som brukar återkomma vid olika intervall. Mer aktuella händelser rapporteras under huvudfliken nyheter.
April 2014
FN-rapport om Fukushima: Inga mätbara hälsoeffekter av strålning bland allmänheten
I en ny FN-rapport görs bedömningen att det kommer bli svårt att upptäcka negativa hälsoeffekter hos allmänheten på grund av strålningen från de havererade kärnreaktorerna i Fukushima. Baserat på de stråldoser som människor i närområdet utsatts för kommer man inte kunna se en ökning av antalet cancerfall i framtiden. En viktig orsak till detta är att de japanska myndigheterna så snabbt genomförde evakueringar efter olyckan. Trots det kan man inte att utesluta en ökning av antalet fall av sköldkörtelcancer hos barn, men även en sådan effekt kommer att bli svår att se.
De höga doser som en del av personalen vid kärnkraftverket utsatts för ger en något ökad cancerrisk, men också här kommer det bli svårt att påvisa en ökning. Negativa effekter på miljön är begränsade till området närmast kraftverket och risken för effekter på lång sikt anses vara obetydlig. Rapporten släpptes i april 2014 av FN:s vetenskapliga strålningskommitté UNSCEAR. Drygt 80 forskare och experter har deltagit i sammanställningen och granskningen av rapporten.
Rapportens viktigaste slutsatser
Baserat på de stråldoser som olyckan givit upphov till drar man i rapporten följande slutsatser:
- Det är inte troligt att man hos allmänheten kommer kunna se en ökning av antalet framtida cancerfall eller ärftliga sjukdomar.
- Det är möjligt att antalet fall av sköldkörtelcancer hos barn kommer att öka men även detta kan bli svårt att påvisa.
- Utvecklingen av sköldkörtelcancer kommer att följas upp för att senare kunna göra en bättre bedömning. Sköldkörtelcancer är en ovanlig sjukdom hos små barn, och den normala risken är mycket låg.
Metodik
Slutsatserna i rapporten baseras på uppskattningar av exponeringen för strålning hos olika befolkningsgrupper samt den vetenskapliga kunskap som vi har om strålningens hälsoeffekter. För uppskattningarna har kommittén använt sig av uppmätta och beräknade värden på spridningen av radioaktivitet i luften, nedfall på marken och i havet, samt upptag i mat och vatten. Värdena kommer från myndigheter och organisationer i Japan och i andra länder, vetenskapliga artiklar, och mätningar från oberoende organisationer. I de fall där osäkerheter råder har man gjort försiktiga antaganden så att man inte underskattar exponeringen. Trots detta kan man inte utesluta att några enskilda personer har exponerats för högre doser än vad som antas i rapporten, men det påverkar inte de allmänna slutsatserna om hälsoeffekter. Man har dessutom beaktat var människor befunnit sig vid olycksförloppet och var de som evakuerats sedan har vistats. Bedömningarna har gjorts för tre olika åldersgrupper; 1-åriga barn, 10-åriga barn, och vuxna. Doser och cancerrisker har sedan beräknats för dessa grupper upp till 80 års ålder.
Enligt kommittén beror de förväntat låga cancerriskerna främst på att de japanska myndigheterna så snabbt genomförde evakueringar efter olyckan. Rapporten behandlar inte stressrelaterade hälsoeffekter men nämner den negativa påverkan och de dödsfall som följt på grund av evakueringarna.
Inga ärftliga sjukdomar
Antalet nyfödda barn med ärftliga sjukdomar påverkas inte av olyckan. Inte ens vid exponering för väldigt höga stråldoser, som efter atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, har man sett den typen av skador. Därför finns det ingen anledning att förvänta sig sådana effekter efter Fukushima.
Högre doser till personal, men liten effekt
Inrapporterade doser till personal vid kärnkraftverket har utvärderats. En viss osäkerhet finns för vad några utsattes för under den tidiga fasen av olyckan. En liten ökning av cancer eller andra sjukdomar kan förväntas. De mest utsatta arbetarna kommer följas upp med regelbundna hälsokontroller.
November 2007
Inget stöd för att cancerrisken vid låga doser är underskattad
I Läkartidningen den 30 oktober 2007 kritiseras en doktorsavhandling vid Linköpings universitet av Martin Tondel med titeln. ”Malignancies in Sweden after the Chernobyl accident in 1986”. Martin Tondel har sedan 1996 publicerat fyra studier av cancerförekomster i nerfallsområdena i Sverige efter Tjernobylkatastrofen. I juni 2007 försvarade han en doktorsavhandling bestående av de fyra artiklarna. I samband därmed publicerade Linköpings universitet ett pressmeddelande.
Under rubriken ”Cancerökning i Sverige kan kopplas till Tjernobylolyckan” skriver universitetet följande:
– Förekomsten av cancer i norra Sverige ökade efter olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl 1986. Det var resultatet i en omdebatterad studie från Linköpings universitet 2004 – orsakades cancerökningen av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl eller kunde det förklaras av andra orsaker? – En ny avhandling ger vetenskapligt stöd för att det finns ett sådant samband.
Då slutsatserna i avhandlingen implicerar att risken för cancer vid låga doser är underskattad så har frågan stor principiell betydelse. Avhandlingen och de tidigare publicerade studierna har fått omfattande publicitet i svenska medier och även utomlands.
I den kritiska artikeln i Läkartidningen som skrivits av docent Lars-Erik Holm, f.d. generaldirektör vid Statens Strålskyddsinstitut SSI, Per Hall, professor i strålningsepidemiologi vid Karolinska institutet och Anders Ekbom, professor i epidemiologi vid Karolinska institutet, bemöts slutsatserna i avhandlingen på följande sätt:
– Avhandlingen bygger i huvudsak på fyra s.k. ekologiska studier. I en av de ekologiska studierna jämförs medelvärdet av en variabel (i detta fall det radioaktiva nedfallet i ett geografiskt område) med medelvärdet av en annan variabel (cancerincidensen i samma geografiska område). Att på basis av dessa resultat dra slutsatsen att det föreligger ett orsakssamband, med andra ord att det radioaktiva nedfallet orsakade ökningen i cancerincidens, är ett allvarligt misstag. Denna typ av misstag (”the ecological fallacy”) härrör från ett antagande om att alla individer i en grupp har gruppens medelvärde.
I detta fall betyder det att man antagit att alla individer inom ett geografiskt område exponerats för en och samma dos. Men så är det självklart inte (lika lite som att alla kvinnor i Sverige föder 1,8 barn). Det är inte ens säkert att de individer som utvecklat cancer verkligen exponerats för joniserande strålning från nedfallet. Fem faktorer – tidssambandet, ålderssambandet, vävnadssambandet, riskestimaten och stråldoserna – får oss att tro att det finns andra förklaringar till ökningen av antalet cancerfall än det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl.
September 2001
Vad är strålningshormesis?
En rad ämnen som i höga doser är skadliga för människan, t ex spårämnen som koppar, zink, järn och selen, kan i mikrodoser verka stimulerande för kroppsfunktioner. Den här hypotesen har kommit att kallas för hormesis (grek. HORMO = stimulans).
I flera decennier har forskare rapporterat om att även låga doser joniserande strålning introducerar en respons som skulle kunna beskrivas som en hormesiseffekt. Men om stråldosen är mycket låg är den genotoxiska effekten i princip omöjlig att påvisa med nu tillgängliga metoder. I en rapport förklaras begreppet och vad som är känt.
Mars 2000
Epidemiologiska fallgropar
Ofta nås vi av rapporter i media om nya hot mot vår hälsa från riskfaktorer som miljögifter, elektromagnetiska fält, strålning etc. Somliga uppgifter härrör från vetenskapliga undersökningar av hög kvalitet, andra är enbart rykten eller t o m falsarier.
Till grund för larmrapporterna ligger ofta s k epidemiologisk forskning, där man söker samband mellan avvikelser i hälsotillstånd och tänkbara orsaker. Korrekt utförda spelar dessa en utomordentligt stor roll för samhället. Ett exempel är de studier som påvisat sambandet mellan tobaksrökning och lungcancer.
Redan på 1950-talet formulerades några grundkriterier som beskrivs i följande faktablad och som måste vara uppfyllda för att ett forskningsresultat ska kunna godtas.